Nu är jag äntligen jur.kand.!

Känslan i eftermiddags då jag steg ut från Juridicum i Lund var fantastisk. Ett stort och brett leende och en liten lyckotår i ögat. Att fullborda min examen har varit den högsta målsättningen för mig de senaste åren och många sena kvällar och söndagar har lagts på juridiken. Slutspurten i examensuppsatsen gjorde jag veckorna omkring Almedalen i somras. Idag är jag alltså färdig och jur.kand. Detta betyder oerhört mycket för mig personligen!

Mitt förord i examensuppsatsen:

”Straff- och processrätt har länge fascinerat mig. Kanske inte just som begrepp och teori utan mer det praktiska hantverket. Den romantiserade bild som olika tv-serier under min tonårstid visade av juridiken gjorde att jag redan under högstadiet bestämde mig för att bli jurist. Jag fascinerades av att skipa rätt, att fälla och fria och av otäcka rättsfall som klarnade under processens gång. Mina praktikplatser under grundskolan och gymnasieskolan förlades på åklagarkammaren, Värnamo tingsrätt och en lokal advokatbyrå. Jag ville få största möjliga insikt och bredd.

Efter studenten påbörjade jag min juristutbildning i Lund samtidigt som jag jobbade extra på en juristbyrå med framför allt familjerätt och bolagsrätt. Efter tre års juridikstudier kryssade jag mig in i riksdagen 2006 och valdes in som riksdagsledamot. Jag tog studieuppehåll men kompletterade ganska snart mitt sista studieår vid Stockholms universitet. Min juristutbildning var en mycket värdefull tillgång under mina fyra år i konstitutionsutskottet och i otaliga statliga utredningar som berört komplicerad juridisk materia.

En civil yrkesidentitet vid sidan om mitt förtroendeuppdrag är oerhört viktigt för mig. Under min andra mandatperiod som riksdagsledamot bestämde jag mig för att färdigställa min examensuppsats och ta ut min juristexamen. Än lever min tonårsdröm om att i framtiden skipa rätt som jurist.

Jag vill rikta ett varmt tack till vänner och familj som lånat ut sin tid till mig för att jag ska kunna fullborda min juristutbildning.

Värnamo, 2011-08-30

Annie Lööf”

Jag är specialiserad på straff-och processrätt och har valt att jämföra strafflindringsgrunderna, de sk billighetsskälen, i de nordiska länderna. I ett uppmärksammat mål från Högsta Domstolen 2009 (NJA 2009 s. 599) får en gärningsman reducerat straff för att han angivit sina medgärningsmäns brottslighet – dvs han var vad vi i daglig tal skulle kalla kronvittne. HD slår fast i domen att Sverige inte har ett kronvittnessystem och personen kan därför inte får strafflindring enbart på denna grund. Strafflindringen ges till slut för att han står under polisens personsäkerhetsprogram, fått byta identitet och flytta utomlands etc och lever under hot om allvarliga repressalier på grund av att han angivit sina medbrottsligar.

Med den bakgrunden i detta rättsfall om grov organiserad brottslighet gör jag en rättsutredning jag kring ett antal frågeställningar under rubriken ”Ett svenskt kronvittnessystem? – billighetsskälen och en ny strafflindringsgrund” och gör en komparativ jämförelse mellan Danmark, Norge, Sverige och Finland. Danmark och Norge har de senaste åren infört ett ”kronvittnessystem”, Sverige och Finland har avvisat. Jag delar den bedömning som Sverige och Finland gjort – inte bara politiskt, utan nu även med mina juridiska preferenser.

Min uppsats publiceras nog inte förrän nästa vecka, då det är lite formalia kvar.