Khadaffi är död. Som jurist hade jag gärna sett att rätt skipats och att han blivit ställd inför domstol för de brott mot folkrätten som man kan anta att han skulle blivit åtalad för. Men nu är den fruktade libyska diktatorn död. Tillgångatagen, skadad, borta. För det libyska folkets skull måste det vara en enorm lättnad. En lång frihetskamp under flera år och som kulminerat under den arabiska våren har nått vägs ände. Ytterligare en diktator som ofrivilligt fått träda ner från piedestalen under den frihetliga kamp som människor i de arabiska länderna fört under det gågna året.
I fyra decennier – fyrtio år – har människor i Libyen levt med en nyckfull envåldshärskare. Den tiden är nu förbi och det är en historisk dag. Historisk dag för det libyska folket men också för de svenska trupper som varit med och bistått i denna anda.
Nu finns förutsättningarna att börja bygga landet efter demokratiska principer och bistå Libyens medborgare med humanitär hjälp och vår kunskap och erfarenhet i att bygga ett demokratiskt samhälle.
Tråkigt att du raderade min förra kommentar, Annie. Du är nog inte så liberal som du vill verka. Var det det där med ”Allahu akbar” som irriterade?
”En lång frihetskamp under flera år och som kulminerat under den arabiska våren har nått vägs ände.”
Den så kallade arabiska våren är en av västmakterna förmodligen planerad och planterad revolution; den egentliga och inhemska libyska frihetskampen har knappt börjat. Kom ihåg vad ”sanningssägaren” George W Bush sade: ”Islam is a religion of peace.”