Under dagen skickades ett öppet brev till Veckorevyns ansvariga utgivare:

Slå ihop Veckorevyn och Slitz!
I veckorevyns jubileumsnummer slår man på stort och lottar ut skönhetsprodukter för stora belopp, bland priserna finns en s.k. Restylane-injektion. Eller med andra ord en spruta i läppen för att få den att svullna upp.

Detta kommer från en tidning som för några år sedan drog sig ur Fröken Sverige tävlingen, då tidningen under Emma Hambergs intåg skulle få en mer feministisk inriktning. Emma är borta, ersatt av Charlotta Gustafsson, och tidningen har lagom till sitt jubileum antagit en syn på kvinnan som hör hemma ungefär vid tiden för tidningens grundande -1935.

Reaktionerna mot tävlingen har varit starka, så starka att chefredaktör Charlotta har tvingats gå ut på i tv och på VR: s hemsida för att be om ursäkt. En ursäkt som inte förtjänar namnet utan istället är en lång bortförklaring, med formuleringar som att det inte är ett permanent ingrepp, att målgruppen är personer över 20 år och att läsarna måste kunna ta eget ansvar. Det spelar ingen roll Charlotta, hur ni än förklarar er så bidrar er tidning till den utseendefixering som ökar hos båda könen och dessutom sprider sig längre ned i åldrarna.

På hemsidan kan man förutom ursäkten till läsarna även läsa Kicki Normans krönika ”Festfet” hon avslutar sin text med frågan: ”Kan du acceptera din kropp som den är?” Kan Charlotta Gustafsson, Kicki Norman och resten av Veckorevyns redaktion göra det? Uppenbarligen inte, det är förmodligen lättare att spruta in lite Restylane i läpparna.

Det går inte längre att se skillnad på Slitz och Veckorevyns framsida, ett brutalt effektivt försäljningsknep, killarna vill ha tjejer som ser ut som de på framsidan av Slitz, tjejerna vill se ut som de på framsidan av Veckorevyn, cirkusen är igång. Det är inte konstigt att har ett samhälle där 11-åringar har stringtrosor och 4-5 % av alla kvinnor någon gång drabbas av en allvarlig ätstörning. En del av ansvaret för detta ligger just hos tidningar som Veckorevyn och Slitz.

Det tål även att påpekas att tävlingen inte har dragits tillbaka. Kontentan av den långa ”ursäkten” på hemsidan är att en eventuell vinnare som är under 18 år kommer att få ett paket med skönhetsprodukter till samma värde som läppförstoringen. På vilket sätt är detta bättre? På vilket sätt gav läsarnas reaktioner resultat?

Veckorevyn! Är det inte lika bra att gå ut med rent mjöl i påsen? Om ni anser att tjejer ska förändra för att behaga – stå för det. Sluta varva krönikor om hur man accepterar sin kropp med tävlingar där man kan vinna kemiska injektioner i läpparna. Eller varför inte ta det hela ett steg längre, slå er ihop med Slitz, syftet med tidningarna är ju uppenbarligen det samma – att göra kvinnan till ett objekt.

Marie Wickberg, distriktsstyrelseledamot CUF Värmland
Sofia Carlsson, kandidat till Stockholms Stadshus för Centerpartiet
Annie Johansson, Feminist och Förbundsstyrelseledamot CUF
Sofia Karlsson, grön socialliberal centerfeminist och vice ordf CUF
My Hellstrand, distriktsstyrelseledamot CUF Västerbotten
Lisa Falk, Ombudskvinna, CUF Dalarna
Ingrid Larsson, tjänstledig förbundssekreterare Centerkvinnorna

På Veckorevyns hemsida kan man läsa följande:

Man skär inte i läpparna, man stoppar inte in något silikon och man sövs inte under behandlingen. Något som bör påpekas är alltså att det inte är en skönhetsoperation, utan en injektionsbehandling som tar någon minut att genomföra.

Texten är ett utdrag från ett svar från chefredaktör Charlotta Gustafsson efter att horder av människor uppretat hört av sig til redaktionen. Veckorevyn lottade ut en Restylane-injektion, en injektion där man under några månaders tid får större läppar.

Behöver ju inte ursäkta att det inte är en skönhetsoperation! Spelar väl ingen roll om det klassas som operation eller injektion. Grundproblemet är ju att de sänder ut en signal som innebär att det finns ett ideal som man måste göra om sig till för att vara. Att man inte kan vara nöjd som man är. Att plastiga fejkläppar är snyggare än naturliga.

Dubbelmoral. Veckorevyns krönikor handlar om att man duger som man är, tjejer skaffa er självförtroende o s v. Men i vinstpotten kan man kamma hem en liten läppförstoring.

Osmakligt, opassande och olustigt. Hade jag fått göra mina prenumerationer ogjorda när jag var i 14-årsåldern skulle jag gjort det nu – bums.

Morgondagens intervju med Göran Persson närmar sig. När hans närmsta män utmålar honom som en maktgalen ledare utan några politiska visioner talar de samma språk som vi försökt göra valrörelse efter valrörelse. Den annars så socialdemokratiskt vänlige Olof Johanssons citat i dagens SvD överraskar:

- Persson är väldigt pragmatisk i varje situation. När han skulle sanera ekonomin kunde han inte gärna samarbeta med vänstern, då hade marknaden blivit orolig. Men efter det tuffa jobbet och förlustvalet 1998 kunde han vända sig åt vänster.

En relativt stark beskrivning från Johanssons sida om kameleonten Görans alla sidor. Nåja, stark kanske var att ta i, den är sanningsenlig i alla fall.

Undrar vilket djur han ska gosa med imorgon för att leka mysfarbror?

Jag fortsätter här med att diskutera Sveriges förträfflighet. Den svenska hälso- och sjukvården är i världsklass. Detta hävdar Ilmar Reepalu och Lars Isaksson, ordförande för Kommunförbundet respektive Landstingsföbundet på DN debatt igår.

Om man ser till faktorerna låg spädbarnsdödlighet och dödlighet i många andra sjukdomar ligger vi i topp och det är detta som är argumentet till att vi har en sjukvård i världsklass. För den som tvingas tillbringa 12 timmar på aktuten för att få träffa en läkare är det en klen tröst att svenskarna enligt statistiken har lång livslängd och låg spädbarnsdödlighet. Att sätta sig i kontorsstolen, luta sig tillbaka och rulla tummarna när den svenska sjukvården definitivt kan bli bättre är ignorant.

Eftersom vi har en hög kvalitet i det svenska sjukvårdsystemet är det lönlöst att att genomföra några större förändringar av den svenska sjukvårdmodellen, anser herrarna. Byt ut dem! För att förändra det svenska sjukvårdssystemet till att bli flexibelt, öppet och patientvänligt krävs att vi byter ut personer på maktpositioner som saknar självinsikt, nytänkande och reformvilja. Reepalu och Isaksson är två goda exempel på dessa.

Sverige har världens högsta skatter. Sverige är världens mest jämställda land. Därför borde jag som svensk känna mig oerhört hedrad och tacksam för att ha vuxit upp i detta fantastiskt jämlika och välfärdsskapande land. Världens bästa dessutom.

Men det är ju pinsamt att nioårige Sebastian i landet där man betalar världens högsta skatter är tvungen att skjuta upp sin operation för att man inte har råd att fixa in personal som kan arbeta.

Det är också pinsamt att kalla Sverige världens mest jämställda land när kvinnans kropp forfarande ses som en allmän egendom vid våldtäktsmål och där lika lön för lika arbete är några fina ord som står på pappret.

Visst, topprankingen stämmer säkert i lagtext men jag är helt övertygad om att man som svensk medborgare hade varit betydligt stoltare om man hade upplevt det även i praktiken. Ser jag resultat av de skattepengar jag lägger skulle det inte vara ett uns bortkastade pengar. Snarare tvärtom. Hade vi haft världens bästa samhälle, med låg arbetslöshet, låg sjukfrånvaro, korta väntetider till operationer och en skola där alla får utvecklas efter sina förutsättningar, då hade jag med glädje betalat världens högsta skatter.

Vilken dag! Dagen har idag speglat alla mina ”liv”. Jag sitter nu helt saligt lycklig och ser att den morgon som började för exakt 12 timmar sedan med en fruktansvärd försovning kunde bli så maxad och total.

1. Ideologisk debatt mot Grön Ungdom i Höör på en högstadieskola där jag nu tydligt fick veta att de inte har några egna idéer utan vi följer partiets åsikter fullt ut. Gud vad skönt med ett tydligt ungdomsförbund.
2. Hållt föredrag om internationell individbeskattning inför mina studiekompisar i Lund.
3. Hysteriköat i 3 timmar för att få Valborgsbiljetter till T-bar, Lunds hippaste och roligaste partyställe en Valborgsmässoafton
4. Intervju med lokalpress via telefon
5. Diskuterat fotbollstalanger med min fd tränare och framtida målvaktstjärnor inom min fd klubb
6. Fått ett lägenhetserbjudande på Lunds absolut finaste lägenhet. Taklägenhet med en otrolig planlösning och utsikt över hela Öresund och Malmö från varadagsrummet och hela Lund från sovrummet. Kommit hem därifrån nu: Ahhhhh, jag vill ha! Dock rimmar hyran lite illa med mitt CSN men men jag har till måndag och bestämma mig…

Sitter nu som en utpumpad och småfrentetiskt leende tjej som idag har mött sin tidigare verklighet, nuvarande verklighet och kanske också sin framtida verklighet.

En fantastiskt kul dag!

Göran Persson talade om Fredrick Federley och CUF under sitt anförande i Sörmland i lördags. Jag har aldrig varit lyckligare, aldrig stoltare, aldrig mer övertygad som jag är efter Görans anförande.

Göran Persson känner sig hotad. Göran Persson känner sig intryckt i ett hörn. I panik går han till och med till attack på ett ungdomsförbund och utmålar oss som ”högerspöken”. Fantastiskt kul! Vi har fått honom dit vi ville och Fredrick har fått en tydlig personlig inbjudan till debatt.

Nu är jag övertygad om ett maktskifte.

CUF ska stoppa honom – precis som vi gjorde då vi förra året genomförde kampanjen ”Stoppa Honom!”. Göran Persson ska få se att förnuftiga och genomtänkta liberala åsikter är bättre än smutskastning och halvmesyrer. Stoppa Honom, Tack.

Under helgen har jag deltagit på mitt hemdistrikts partistämma där majoriteten fick igenom ett krav på folkomröstning till EU:s nya konstitution. Att man tar strid för denna fråga i en tid där andra frågor bör vara högre prioriterat är för mig anmärkningsvärt. Hur orkar man, höll jag nästan på att säga. Och gjorde det. Hur orkar man strida för en sak som inte kommer att ge något meningsfullt resultat?

Ett Nej till konstitutionen innebär ett Ja till Nice. Hur går det fördraget ihop med en utvidgning av EU? Hur går gällande Nicefördrag ihop med mer folkligt inflytande och mindre tissel tassel på ministerklubbarna? Hur går gällande Nicefördrag ihop med tydligare regler för EU, tydligare rösträttsregler och medbestämmande för parlamentet?

Att kräva en folkomröstning är bara att stryka EU-skeptikerna medhårs. Endast för att blidka deras innerliga önskan om att rösta Nej till EU, det centralistiska och byråkratiska EU. Tyvärr leder ett Nej enbart till att Nice fortsätter verka och att det fortsätter att fungera som det gör idag.

Ett Ja till konstitutionen innebär dessutom att skeptikerna får en chans att gå ur unionen – det får man inte idag. Så låt oss lämna denna meningslösa debatt och istället satsa på ett maktskifte för Sverige. Det valet kommer faktiskt att spela någon roll.

Idag avgjordes frågan om de 150 apatiska flyktingbarn som idag finns i Sverige. De barn som av förtvivlan och förskräckelse har förvandlats från livfulla och kreativa barn till apatiska kollin. Dessa barn ska nu utvisas från Sverige – inte teoretiskt men i praktiken. Teoretiskt sett ska man göra en enskild prövning, teoretiskt sett ska man få stanna pga av humanitära skäl. Men i praktiken klassas bara några enstaka procent som ”humanitära skäl”. Sorgligt. Vidrigt. Hemskt.

Var finns empatin, var finns hjärtat och var finns det sunda förnuftet? Ibland kan man inte bara skydda sig bakom paragrafer och politiska processer. Ibland måste man agera som medmänslig människa också.

Att socialdemokraterna röstar för detta förslag är inget som förvånar däremot Moderaternas agerande gör mig grymt besviken. Barnens bästa och en strimma empati måste kunna få tränga igenom de betongfästa principer som finns idag. Att skydda sig bakom att man är emot kollektiv bestraffning och kollektiv amnesti är svagt. Kollektiv bestraffning är rättsvidrigt och något jag starkt vänder mig emot. Men positiva beslut för människan får gärna omfattas av kollektiviteten. Så gör den inom skatterätten, inom familjerätten och inom straffrätten. Varför inte inom utlänningsrätten?

”Jag är också arg”. Det var det första jag tänkte när jag läste om Fi i Sydsvenska idag. Fi har skapat en styrelse som påminner om Spice Girls. 1 ledamot i styrlsen ska representera 1 potentiell väljargrupp. Men de har en sak gemensamt: De är arga, de är förbannade. Och de är socialister.

Det är ju patetiskt skrattretande att Sveriges ”feministparti”, Sveriges ”jämställdhetsparti” består endast av kvinnor, endast av socialistiska, vänstervridna kvinnor. En liten svart bock hade de dock hittat. En folkpartist, en gång i tiden iaf. Men då hon under presskonferensen avslöjade att hon kryssat Gudrun i valet 2002 sprack det tvärpolitiska nätverket abrupt. Och kvar finns ett parti som är lika meningslöst som 1 maj. Allt går ut på att kritisera sin egna förda politik.

Jag tycker det är bra att en Feministisk förening (parti) har bildats. Jämställdhetsperspektivet ska synliggöras mer, jämställdhetsperspektivet måste upp på agendan. När det finns fler Göran som är VD:ar än vad det finns kvinnor på den posten, behövs något göras. Så länge jag som tjej inte har likvärdig chans att få ett arbete jag är meriterad för krävs en förbättring. En förbättring av dagens sittande riksdagspartier.

Det är inte bara Fi:s styrelse som är arga. Jag kokar av ilska över orättvisorna men jag har till skillnad från Gudrun och hennes kompanjoner en konkret sakpolitik som leder till ett mer jämställt samhälle. Jag vägrar att se alla kvinnor som ett svagt kollektiv, jag vägrar se lika lösningar för alla kvinnor. Jag vägrar se mer stopplagar, mer regleringar för att komma till bukt med problemet. Jag vill se en trovärdig politik som ger mer pengar i plånboken till lågavlönade kvinnor, slopat tak i föräldraförsäkringen och fler privata alternativ inom skola,vård och omsorg.