Centerpartiet behöver framöver också höras och bli mer aktiva i frågor som ligger utanför vårt departementsansvar. Vi behöver framför allt utveckla spännande och vardagsnära politik för människor i de allra mest utsatta situationerna. Trygghet och frihet är två sidor av samma mynt menar jag – den största trygghetsreformen och frihetsreformen handlar om att ha ett jobb att gå till och möjligheten att känna stoltheten av att kunna försörja sig själv. Fler människor, även de som idag lever i utanförskap, måste få större frihet att känna sig tryggare.

I dagens SvD är jag med i en längre intervju om förnyelse av C-politiken, både vad gäller politik och organisation. Läs hela artikeln!

En av mina absoluta förebilder är Karin Söder, såväl ledarskapsmässigt som för för politiskt innehåll. Hon var Sveriges första kvinnliga utrikesminister, första kvinnan som partiledare och Sveriges första kvinnliga departementschef. När hon reste runt i världen ställde man frågan till henne vem som var hennes minister – man utgick ifrån att hon var sekreterare. Karin Söder banade väg för många kvinnor att inta ledande positioner och ritade om världsbilden för många vad gäller ledarskap.

Idag är den stora nyheten i media att genomsnittsåldern för en partiledare sjunker dramatiskt och vi har lägst ålder i hela Europa. Åldern menar jag, är ju aldrig ett avgörande kriterium utan det måste alltid vara erfarenheten, visionerna, reslutaten. På tio år har genomsnittsåldern för en partiledare sjunkit från 50 år till 42 år. Man har då särskilt tittat på Gustav Fridolin och om jag får förtreoendet om tre veckor att leda C – eftersom vi bägge är 28 år.

Precis som Karin Söder och Sverige gjorde för 30 år sedan; dvs visade att ledarskap inte enbart är förärat ett kön så visar många unga ledare – inom politiken, näringslivet och det civila samhället - att ledarskap inte handlar om hög ålder utan om förtroende.

En riksdag, en kommunfullmäktige, en regering – det vill säga folkvalda församlingar – måste representera samhället för att skapa legitimitet och förtroende. Därför behöver olika erfarenheter, olika åldrar, olika kön och olika etnicitet fylla de demokratiska rummen och representera samhället i stort. Ser man bara på Riksdagen idag så behövs det både fler riktigt unga – men också personer som är äldre och har passerat pensionsåldern. Vi bär alla på olika perspektiv och olika erfarenheter som är viktiga i de beslutsfattande församlingarna.

Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Rapport har bland annat rapporterat om det idag.

Idag är det också en bra ledare i SvD som beskriver skillanden mellan ålder och erfarenhet.

Igår kväll när jag skulle in till Aktuellt studion mötte jag Aftonbladet i entrén som kände att de hade ett scoop om mina bostäder. Jag måste säga att intervjun föll ganska platt då jag både kunde redogöra för hur jag bor och dessutom inte ens utnyttjar alla de förmåner som finns som riksdagsledamot. Läs Aftonbladets artikel.

Jag bor i en hyresrätt i Värnamo sedan 2,5 år tillbaka (innan dess bodde jag i Maramö) - en tvåa på 65 kvadrat och där är jag också folkbokförd. Det var också min man fram tills för ett år sedan då han ville pröva sina arbetsvingar i Stockholm när jag ändå var så pass mycket på resande fot. Min man flyttade därför över sin folkbokföringsadress till lägenheten i Stockholm. Denna lägenhet köpte jag i december 2008, några veckor innan vi blev tillsammans – det är en bostadsrätt i södra delen av Stockholm, även detta en tvåa men på 69 kvadrat. När han folkbokförde sig på min adress kontaktade jag riksdagsförvaltningen omgående för att fråga vad som nu gällde.

Som riksdagsledamot är det normala att man bor och är folkbokförd i sin hemmavalkrets – det är av den anledningen jag är en stolt Värnamobo och är skriven i Värnamo. Jag sover hemma 2-3 nätter i veckan – ibland mer, ibland mindre. Övriga nätter i veckan bor jag i Stockholm eller på hotell runt om i landet. Sin egen lägenhet betalar man själv – det vill säga jag betalar hela min hyra på ca 5000 kronor i Värnamo. Riksdagen står för riksdagsledamöters övernattningslägenhet i Stockholm upp till en viss nivå om man inte bor i Riksdagens egna lägenheter som jag gjorde min första tid som ledamot.

När jag bodde här uppe i Stockholm själv stod de för min månadsavgift på dryga 4000 kronor på bostadsrätten, ränta och amorteringar betalar man själv. När min man flyttade in kunde jag enligt riksdagsförvaltningen bestämma själv om jag skulle ha hela ersättningen eller inte eftersom jag de facto har två lägenheter i mitt uppdrag. Jag valde då att bara begära halva ersättningen och halva el-ersättningen i Stockholm. Jag tyckte det var mest rimligt eftersom min man faktiskt bor där med mig i veckorna när vi inte är hemma i Värnamo. Så på en total utgift på ca 17 000 kronor för mina två lägenheter, står Riksdagen för ca 2000 kronor.

För varje dag man är i Stockholm och arbetar får man ett Stockholmstraktamente – 161 dagar har Aftonbladet räknat ut sedan 4 augusti förra året. Halva året – ja, det verkar rimligt att jag varit i riksdagshuset eller på andra nationella aktiviteter i Stockholm halva året – och halva året på andra platser i landet. Jag tar aldrig Stockholmstraktamente om jag är i Stockholm och inte har några arbetsuppgifter – även om jag de facto är riksdagsledamot året runt, dygnet runt. Jag gör inte det eftersom jag inte tycker det är rimligt.

Avslutningsvis har de frågat min granne om hon sett mig i lägenheten i Värnamo. Inte många gånger svarar hon. Jag sov hemma hela förra helgen exempelvis, men det är möjligt att vi inte har samma dygnsrytm. Hela sista året har jag dock sovit samtliga helger och lediga stunder i mina svärföräldrars hus strax utanför Värnamo – under deras svåra sjukdomar har vi tagit hand om huset och djuren under helgerna. Idag saknas de oss och sorgen är stor.

Scoopet visade sig vara helt rimligt och helt enligt regelverket. Precis som många av mina riksdagsledamöter som lever sina kringflackande liv och försöker få ihop jobbet och livet gör även jag detta.

Imorse 06.50 medverkade jag i SVTs morgonsoffa under en tio minuters intervju om de taskiga opinionssiffrorna och hur vi långsiktigt ska stärka Centerpartiet.

Efter tio dagar av otroligt mycket energi, otroligt fullsatta medlemslokaler och otroligt mycket media kommer turnén idag att avslutas i Falköping, där allt började en gång för 100 år sedan. I trakterna kring Falköping startade Centerpartiet i början av 1900-talet som en stark röst för den enskildes självbestämmande, rätt till att kunna försörja sig själv som bonde och en stark känsla för det hållbara samhället. Om vi kan bottna i våra historiska centervärderingar om frihet, självbestämmande, decentralisering, småföretagande, lika villkor, hållbarhet och omsorg om varandra och lyckas formulera skarpa framtidsförslag som når väljare i hela Sverige kommer vi att växa.

Efter en intervju i morgonsoffan i SVT imorse 06.50 är vi nu på väg för att runda av kampanjen. Det blir nu ett avslut för kampanjen men helt klart en nystart för Centerpartiet när medlemmarna nu ska välja mellan oss tre huvudkandidater på stämman om knappt en månad.

Fredag:

Västerås:Kl 10.00 Pressträff., rundvandring och därefter medlemsmöte, Nya konst-och länsmuseet.

Falköping: Kl 17.00 Pressträff och därefter medlemsmöte (18.00), Mössebergsgården. Tillsammans med Anders W Jonsson.

Morgontåget från Malmö tar nu mig och mina medarbetare norrut igen. Imorgon kväll avslutas turnén i Falköping, i området där allt började med Centerpartiet för 100 år sedan. Men först blir det Östergötland och därefter den sista offentliga utfrågningen i Stockholm.

Torsdag:

Linköping: Kl 12-14 Sopplunch, pressträff och medlemsmöte Stadsbiblioteket

Stockholm: Kl 16.30-20.00 Pressträff och offentlig utfrågning (18-20) Radisson Blue Strand Hotel

Fredag:

Morgonsoffan: Kl 06.50 imorgon medverkar jag i SVT morgonsoffa för en intervju

Schemat för resten av fredagen då jag besöker Västerås och Falköping återkommer jag till imorgon!

Vill ni följa mig i media, så följ då fliken här ovan ”Annie i media”